Samtalet: ”Dubbeljapp”
Offret: Malin Sletto, 42, Åkersberga

Så gick busringningen till:

På våren 1993 ringer Kristian Luuk, under falskt namn, till BP-macken i Åkersberga. Han bekänner för stationsbiträdet att han stal en Dubbeljapp från macken 1978.

Nu får han ingen ”sinnesfrid” och säger att han fortfarande kan vakna kallsvettig på nätterna och skrika.

Han vill göra rätt för sig och presenterar två alternativ: Att köpa en ny chokladbit och komma in med den, alternativt betala vad en Dubbeljapp kostar i dag. Då, när han stal den, kostade den 3,70 kr, upplyser han.

– I dag kostar den nio kronor, svarar biträdet.

– Då är det väl rimligt att jag betalar nio? säger Luuk.

– Fast å andra sidan borde du betala vad den kostade då.

– Det är riktigt, det ger oss tre alternativ. Vad förespråkar du?

– Jag vet inte, det spelar ingen roll, säger biträdet.

Kristian Luuk avslutar samtalet:

– Jag ser inget annat alternativ än att komma upp med en ny Dubbeljapp som jag köpt någon annanstans så att ni kan sälja den igen. Fast en färsk då.

Offrets egna ord:

Malin Sletto var 19 år och jobbet på macken var hennes första. Hon jobbade bara extra under kvällar och helger.

– Jag var väldigt grön och ville inte vara otrevlig i telefon. Men under hela samtalet kände jag att människan verkar galen. Jag tänkte: Det här är inte möjligt, det är inte sant. Men tänk om det är det? Stackars människa i så fall om han har gått och mått dåligt över en Dubbeljapp i 15 år.

Trodde du på busringingen?

– Jag var så himla osäker och vågade inte chansa och vräka ur mig ett ”lägg av”. Han lät så seriös. Jag hade visserligen lyssnat på Hassan i P3 någon söndag, men det var inget som poppade upp.

Ringde Hassan-redaktionen tillbaka och avslöjade sig?

– Nej, ingen ringde tillbaka. Men dagen efter kom det ett annat samtal som var lite skumt. Då var jag mera vaksam.

Hur fick du veta att det var en busringning?

– På söndagen några dagar efter samtalet var jag på jobbet igen. Vi hade radion på i kassan och plötsligt försvann allt omkring mig. Jag hörde samma röst som hade ringt mig. Jag ropade på kollegorna och vi lyssnade. Och så till sist fick jag höra mig själv i radion, det var helt absurt.

– En kund som stod och tankade utanför hade radion på i bilen. Jag såg hur han höjde blicken och pekade på mig och bröt ihop av skratt.

Blev det många fler Dubbeljapp sålda sen?

– Det kan man säga. Varenda kund kom in och frågade efter dem, det blev liksom en grej. Tidigare kanske vi fick beställa en kartong var fjärde vecka. Efter samtalet fick vi börja ta in en i veckan.

Skulle du vilja ha samtalet ogjort?

– Jag är väldigt kluven. Det är jobbigt att höra sin egen röst, men samtidigt är det en jättekul historia att kunna berätta.

Så gick det sen:

BP Åkerberga omvandlades till en Statoilmack på hösten 1993, några månader efter Kristian Luuks samtal.

– Då köpte min chef en ny station, en Shellmack i Brottby. Jag kände mig lojal mot honom och följde med.

Och då slapp du en massa groupiekunder som ville köpa Dubbeljapp?

– Nej, det fortsatte även på nya stället. Folk åkte till och med från Åkersberga till Brottby för att få köpa Dubbeljapp, de kom fram till mig bara för att. Varje gång någon köper en Japp tar jag det lite personligt än i dag.

Gillar du den ens?

– Nej, jag tål inte nötter. Men efter busringningen var jag tvungen att prova en tugga bara för att se vad grejen var. Den var inte god.

Efter åren på bensinmack testade Malin lite av varje. Hon har varit mejeriansvarig i en livsmedelsbutik, jobbat på antikvariat och på en växtfirma.

Men cirkeln skulle slutas. Sedan tolv år jobbar på OK/Q8 i Danderyd. Och det är något av en sensation i sammanhanget – samma mack låg på nittiotalet några kilometer bort och hette kort och gott OK Mörby. Även dit ringde Kristian Luuk i en av Hassans andra busringningar.

– Det är ett väldigt komiskt sammanträffande.

Hur är det att jobba på mack i dag jämfört med på 90-talet?

– Då stod man bara och tog betalt och fyllde på varor. I dag måste man vara så många personer i en. Man blir lite irriterad när folk ser ner på en bara för att man jobbar på en bensinstation, men det kan inte finnas många yrken som kombinerar så många roller. Jag är bilmekaniker, städare, psykolog, butiksbiträde, säljare, kock, kallskänka, bagare. Man måste kunna så himla mycket mer i dag.

Har du stött på Kristian Luuk nån gång efter samtalet?

– Faktiskt många gånger. Han bor i närheten av bensionstationen jag jobbar på nu och brukar komma in någon gång i halvåret. Men jag har aldrig givit mig till känna, jag är inte den som brukar vilja besvära kändisar.

Har han köpt en Dubbeljapp nån gång?

– Nej, han nöjer sig med att tanka eller tvätta bilen.