Samtalet: ”Schampo för fett hår”
Offret: Malin Karström, 43, Enebyberg

Så gick busringningen till:

Kristian Luuk ringer till Ica Rutan i Bredäng, söder om Stockholm. Han har köpt en flaska schampo för fett hår, men vill byta den eftersom han vill ha schampo mot fett hår.

Tjejen som svarar är tålmodig och upprepar gång på gång på gång att han inte behöver vara orolig. Schampo för fett hår är egentligen samma sak som schampo mot fett hår. Replikskiftet utgör tveklöst en av Hassans klassiker.

Luuk: ”Jag handlade en flaska Wella-schampo för fett hår. Är det möjligt att byta?”

Expediten: ”Jadå. Men det betyder att det ska motverka fett hår. Det betyder att du har fett hår.”

Luuk: ”Ja, och det är det jag inte vill ha. Så det är därför jag vill komma och byta.”

Så där håller det på i mer än en minut, tills Kristian Luuk höjer rösten ytterligare några snäpp:

”Nej, men lyssna nu på mig. Det står ju här: För fett hår.”

Då viker expediten ner sig:

”Ja, men det går bra att komma ner och byta den då om du tycker den är fel… men ja…”

Offrets egna ord:

Malin Karström, i dag 43 år, satt och jobbade med bokföringen på Ica Rutan när telefonen ringde.

– Det stämde inte riktigt med siffrorna, jag var lite småirriterad när jag lyfte luren.

Ändå har du ett beundransvärt tålamod med Kristian Luuk och hans schampo.

– Ja, det har jag fått höra många gånger. Normalt är jag ganska otålig, men jag är envis också och vill ha rätt. Det kunde ha blivit ett ganska kort samtal men jag var tvungen att försöka övertala honom.

Malin Karström hade ingen tanke på att det kunde vara en busringning. Hassan hade hon aldrig hört talas om.

– Vi hade ett hem för utvecklingsstörda i närheten av butiken. Det var inte ovanligt med konstiga samtal och frågor från kunder.

Men till sist ger du upp och går med på att han får komma in och byta flaskan.

– Ja, jag var ju irriterad redan när jag lyfte luren. Till slut tyckte jag att det var lika bra att han skulle komma ner och byta bäst han ville. Han hade ju fått samma flaska en gång till ändå.

Efter samtalet sprang Malin Karström ut till en kompis i kassan och berättade om ”knäppgöken som just ringde”. Men det tog bara några minuter innan en representant för Hassan ringde tillbaka och avslöjade bluffen.

– De berättade att det skulle sändas i radio till helgen. Jag hade väl haft möjligheten att säga nej, men det tänkte jag inte på då.

Hade du velat ha samtalet ogjort?

– I början tyckte jag att det var lite pinsamt. Men nej, nu är det en kul grej att kunna berätta. Alla vet ju vilket samtal det handlar om. Man kan som en kul grej säga att man är D-kändis eller att man har en dold talang.

Hur blev du påmind om samtalet efteråt?

– När Hassan släppte busringningen på skiva pluggade jag i Örebro. Alla skulle lyssna på den på förfesterna innan vi gick till kåren. Och jag fick busringningar några gånger från folk som ville testa samma grej.

Så gick det sen:

Ica Rutan i Bredäng revs för några år sedan efter flera ägarbyten. Under några år i början på 90-talet drevs den av Malins bröder Håkan och Mats. Det var då hon jobbade där, först som timvikarie, sedan på heltid.

– De sålde butiken efter några år. Det var svårt att få lönsamhet i den. Den låg nära Kungens kurva och många andra stormarknader och till slut var det mest en ”köpa mjölk-butik”.

När Malin fick samtalet, 1992 eller 1993, hade hon precis gått ut gymnasiet.

– Men jag visste redan då att jag inte vilja jobba i mataffär. Jag började plugga till ekonom på högskolan i Örebro och i dag är jag finanskonsult på KPMG.

Har du kvar ditt tålamod i ditt nuvarande jobb?

– Ja, jag är fortfarande rätt envis, kanske. Det passar bra som finansrådgivare. Det är svårt att ge råd till människor om man inte är övertygad om att man har rätt.

Har du träffat Kristian Luuk nån gång efter samtalet?

– Nej, men det har faktiskt varit nära. När jag pluggade i Örebro dök han upp och höll föredrag för ekonomerna på min utbildning. Problemet är att jag just då hade paus och pluggade ett år i Kanada. Men de andra studenterna berättade för honom att ”schampotjejen” går på skolan. Jag har fått återberättat att han tyckte att det var trist att jag inte var där.

Lyssnar du själv på Hassan?

– Jag lyssnade ganska mycket när de gav ut skivorna, jag fick dem skickade till mig. Favoriten är ”10 000 tyska bögar”. Men man inser nu att det var en dålig deal, skivorna var det enda jag fick, haha.

– Lite senare på 90-talet blev jag inbjuden av Adam Alsing till TV3 när de skulle göra ett program om Hassan. Men jag tackade nej. Det var fortfarande lite för upphaussat och dessutom ville de inte ens betala tågbiljetten.