Samtalet: ”Populär kem”
Offret: Aydin Akan, 52, Stockholm

Så gick busringningen till:

Lars Sundholm, en av Hassan-gängets doldisar, ringer till kemtvätten ”Populär kem” i Vällingby. Han påstår att han ringer från företaget ”Impopulär kem” på Västmannagatan och frågar hur de bär sig åt för att vara så populära.

”Ursäkta, jag förstår inte exakt vad ni menar”, säger mannen på Populär kem förvånat men gör sedan sitt bästa för att hjälpa till.

”Hur länge har ni stått där borta? Vi har stått här i 35 år. Ringer kunderna eller kommer de till er?”

”De kommer”, svarar Sundholm. ”Jag fick en spräckt käke i går.”

Expediten fortsätter att försöka hjälpa uppringaren och berättar att de till exempel brukar lämna tillbaka kundens matta om det blir något problem.

Då avslutar Lars Sundholm samtalet abrupt:

”Då tackar jag dig för all information jag har fått. Tack så mycket, hej!”

Offrets egna ord:

Aydin Akan, i dag 52 år, drev Populär kem tillsammans med en kompanjon i ett av höghusen i Vällingby centrum. Han förstod inte att samtalet var en busringning.

– Det var 1994 eller 1995. Jag hade nyligen flyttat till Sverige från Holland och visste inget om Hassan. Jag försökte bara vara vänlig mot mannen som ringde, det är jag alltid.

– Dessutom var vi väldigt stressade, vi hade en kampanj den perioden och hade fullt upp. Det fanns inte ens tid att sitta ner några minuter.

Hur fick du veta att det var en busringning?

– Jag fick höra det av våra stamkunder när det hade sänts i radio. De tyckte att det var roligt men jag förstår inte riktigt vad de skrattade åt. Kanske att det var jag och att de kände mig?

Så Hassan-gänget ringde inte tillbaka och avslöjade sig och frågade om lov att sända samtalet?

– Nej, aldrig. Det är väldigt respektlöst, tycker jag. Jag hade inte velat att de skulle publicera det.

Vad fick samtalet för konsekvenser?

– Det blev inte alls bra. Många småungar ringde och störde oss hela tiden och försökte göra samma busringning själva. Det var inte roligt när man hade det stressigt och blev avbruten hela tiden. Men till sist lugnade det ner sig.

– Efter något år ringde Hassan-gänget igen och försökte med en ny busringning, jag är helt säker på att det var samma röst. Men då sa jag ifrån. Jag blev förbannad och hotade att stämma dem. Tvätteriförbundets ordförande var på besök hos oss då och han försökte lugna ner mig och sa: ”Aydin, låt dem ringa, det är bra reklam.” Men jag vill inte ha uppmärksamhet på det sättet. Det är det du levererar som bygger förtroende och kunder, inte gratisreklam i radio.

Så gick det sen:

Populär kem står kvar i Vällingby centrum, men med nya ägare. Aydin Akan och hans kollega drev företaget i mer än ett decennium, men sålde det för några år sedan.

– Jag är skräddare i grunden och har sysslat med kläder hela livet, både i Holland och Sverige. Det var trevliga år på Populär kem. Vi hade många kända kunder, Lisbet Palme, Stuart Baxter och Lennart Johansson till exempel. Och många fortsatte att komma till oss med sina kläder fastän de hade flyttat in till stan.

I dag har Aydin Akan och hans kompanjon gått skilda vägar. Och Aydin har slagit sig in på en ny bana.

– Nu jobbar jag i livsmedelsbranschen och driver ett grossistföretag som levererar till restauranger. Det är kul att testa något nytt, jag har haft företagandet i mig sedan jag var liten.