Samtalet: ”My name is Luka”
Offret: Kerstin ”Chris” Hofberg, 87, Helsingborg

Så gick busringningen till:

Henrik Schyffert ringer upp Kungliga tennishallen i Stockholm och säger:
”My name is Luka, I live on the second floor.”

Kvinnan som svarar verkar inte reflektera över att frasen är direkt hämtad ur Susanne Vegas världshit. Hon svarar bara:
”Ja hej!”

Sedan fortsätter det:

”I live upstairs from you, I guess you never seen me before.”

”No I guess not.”

Pihl fortsätter sedan att citera ur låten medan Kerstin Hofberg bryter in och säger att han måste ha ringt fel.

”This is the royal tennis hall, we don’t have any people living here.”

Offrets egna ord:

Kerstin Hofberg hade arbetat på Kungliga tennishallen sedan 1972. Hon hade kvällspasset i receptionen och fick samtalet någon gång på kvällen.

– Det ringde upp en man som lät väldigt trovärdig. Han talade engelska, vilket inte var så ovanligt. Det var många engelskspråkiga personer som ringde till oss. Men den här mannen var väldigt envis. Han påstod att vi hade någon som bodde ovanför. Jag sa till honom flera gånger på min skolengelska att det inte finns någon som bor ovanför, vi hade ju bara kontor där.

– Men han var envis och vi höll på en bra stund. Under samtalet tittade min kollega på mig och tänkte: ”Vad är det här?” När jag la på luren sa jag till kollegan att det var en underlig person som ringde. Vi tyckte båda det var ett väldigt konstigt samtal.

– Jag var så pass gammal att jag inte hade hört melodin. Ungdomarna som arbetade i tennishallen kände ju till den, men inte jag. Hade jag hört den hade jag väl fattat. Men det var ju himla roligt för han som ringde, det blev ju extra roligt när jag inte förstod.

Hade du lyssnat på Hassan tidigare?

– Jag hade hört talas om Hassan, men jag trodde ju inte att de var de som ringde mig.

När fick du reda på att det var en busringning?

– Det dröjde ett tag, jag kommer inte riktigt ihåg hur det gick till. Så småningom fick jag det inspelat av en kollega när jag fyllde år.

Ringde Hassan upp efteråt och berättade?

– Nej, det har jag inget minne av. Vi var så många olika som tjänstgjorde där, de kanske pratade med någon annan. Men när jag fick reda på det tog jag det med ett stort skratt. Många av ungdomarna som jobbade där tyckte att det var urkul. Min man var en skämtare och tyckte också att det var jätteroligt.

Så gick det sen:

Kerstin Hofberg gick i pension 1992 men jobbade kvar i Kungliga tennishallen till 1998.

– Det var en spännande tillvaro. Jag har tagit många i handen, bland andra George Bush den äldre. Jag har träffat alla tennisspelare, Björn Borg, Stan Smith, med flera.

1998 flyttade hon till Helsingborg där hon bor än i dag.

– Jag bor fem minuter från en härlig badstrand och fem minuter från en skog. Jag trivs jättebra och tycker det är underbart att få vara här nere.

Blir du ofta påmind om samtalet?

– Ja, det händer, men inte så mycket nu för tiden. Men jag spelar ofta upp bandet för mina vänner, barnbarn och andra jag känner. De tycker att det är väldigt roligt. När jag är bortbjuden brukar jag berätta anekdoter ur mitt liv. Det här är en av grejerna.