Samtalet: ”Klarinettfett”
Offret: Anitha Lindvall, 68, Ekerö

Så gick busringningen till:

Kristian Luuk, som presenterar sig i eget namn, ringer till musikaffären Birka musik i Birkastan i Stockholm. Han inleder samtalet med att fråga om kvinnan som svarar har tystnadsplikt. Sedan berättar han skamset att han köpt en klarinett och använt det medföljande korkfettet i samlivet med sin “brud” lördagen före.

Kvinnan i affären försöker lugna honom med att fettet är jämförtbart med vaselin. Luuk flinkar in att det var ”så de tänkte” men säger sedan att han ”inte känner igen” sin tjej längre och att det har blivit ”lite slappt i underlivet”. Kvinnan i affären blir förundrad. Kristian Luuk stegras i sin oro:

”Det här är inget du drar på fikarasten? Jag tyckte att jag hörde nåt fnitter i bakgrunden.”

Kvinnan svarar lugnande att han inte behöver oroa sig. Kristian Luuk tackar för samtalet och lägger på.

Offrets egna ord:

Anitha Lindvall hade kunnat avslöja bluffen redan från början eftersom Kristian Luuk sa sitt riktiga namn.

– Men jag lyssnade inte på Hassan på kvällarna och visste inte vem han var. Jag hade ju barnen och så.

Klarinettfett som sexuellt smörjmedel – du tänkte aldrig att det kunde vara en busringning?

– Jo, lite tänkte jag det. Men också att det faktiskt kunde vara en kund. När man jobbar i musikaffär är man van vid de mest konstiga frågor. Vi var lite av en samlingsplats, folk kom dit inte bara för att handla. Hade det varit sant är det inte otänkbart att en kund hade pratat med oss om det.

Vad är klarinettfett egentligen?

– En klarinett sätts ihop i flera delar, man smörjer för att få den att gå ihop ordentligt. Fettet påminner faktiskt om vaselin. Det hade inte varit helt onaturligt att använda det i samlivet, även om jag aldrig hört att någon gjort det.

Berätta mer om samtalet.

– Han ringde direkt efter lunchrasten. Det var mycket kunder i butiken och jag satt ensam på kontoret. Väldigt mycket klipptes bort i den version som sändes i Hassan. Kristian Luuk gick på mycket hårdare och lämnade ut massa intima detaljer om tjejen. Jag frågade om de hade sökt läkarhjälp, jag tänkte ju i kvinnoperspektivet där.

– Till sist var jag tvungen att få ett break och sa att jag skulle gå och läsa på innehållsförteckningen på en burk. Då gick jag ut till kollegan Stefan som jobbade i butiken. Han blev lika ställd som jag när jag berättade men han vågade inte heller utesluta att det kunde vara sant: ”Du vet ju hur våra kunder är”. Vi skrattade och jag sa till honom att inte komma ut på kontoret för då hade det brustit för mig. Jag hade fullt sjå att hålla masken.

Det går att uppfatta busringningen som väldigt grabbig. Tog du illa vid dig?

– Nej, det var bara roligt. Det var nästan bara yngre killar som jobbade i butiken. De tyckte att det var väldigt kul att jag som var enda kvinnan skulle få just det samtalet.

Frågade Hassan om lov att sända samtalet?

– Ja, de ringde redan samma eftermiddag. Jag sa nej först men killarna i butiken skojade och övertalade mig: ”Det är klart du ska vara med i Hassan”. Lite senare skickade jag en gåva till Kristian Luuk i radiohuset, en burk trombonkräm som man använder för att smörja glidet med. Den hette ”Slide glees”, jag tyckte det var ett passande namn. Jag skickade med en lapp där jag skrev: ”Prova det här istället”.

Fick du någon reaktion?

– Ja, Kristian Luuk ringde faktiskt upp personligen och tackade och undrade om jag ville vara med på Hassans samlingsskiva. ”Du skickade ju en så fin present till mig”, sa han.

Så gick det sen:

Birka musik var specialiserade på slagverk och blåsinstrument. Affären startades 1972 av Anitha Lindvalls man. Hon började jobba där 1977 när affärerna tagit fart och någon behövde ta hand om ”det administrativa”.

– Många av de prominenta musikerna i Sverige var kunder hos oss. Vi var lite inne på den tiden.

Anitha jobbade i affären i 25 år.

– Jag fick diagnosen ms 1997 och jobbade ett par år till innan de anställda tog över affären 2001-2002. Men de lyckades inte hålla den uppe riktigt. Det delades upp så att blåset hamnade hos en annan firma och bara slagverket blev kvar. Till sist gick den i konkurs och då släppte vi taget. Sjukdomen tog över.

Hur ofta blir du påmind om klarinettfett?

– När det hade sänts ropade folk hela tiden: ”Har du nåt klarinettfett med dig?” Jag kunde knappt gå och handla här ute på Ekerö där jag bor. Det var likadant med kunderna i musikaffären.

Hur stort var Hassan?

– Jag var själv ingen Hassan-lyssnare när det sändes i radio, men i efterhand har jag lyssnat en del på skivorna. Nu är jag väldigt förtjust i ”På spåret”. De har blivit mognare herrar själva, du ser vad som händer på 20 år.